SÅ. JÄVLA. JOBBIGT.

Detta var så deprimerande. Efter att inte ha sprungit en meter och typ levt på pizza sen det där loppet för en månad sen så drog tobben med mig ut på en springtur. jorå det lät väl skönt, och det var det väl de sisådär första 500-meterna.
Alltså jag är så ur form. efter 3 km fick jag typ KIPA efter luft. så andfådd att jag väl lät som ett helt maraton som kom springande. sen kom den slutgiltiga utmaningen. Helvetestrappan. den är så sjukt lång att man inte ens ser slutet när man börjar bestiga den. till råga på allt fick tobbe för sig att vi skulle maxa utmaningen genom att hoppa jämfota och spurta upp. 
Finner inte ens ord för vilken total chock min kropp fick, det är nog dags för mig att börja träna igen kan jag ju sammanfatta denna upplevelse med.