ÅH ÅH HJÄRTSNÖRP

Alltsååå. mitt hjärta korvade ihop sig till en liten snörp under 1,5 timmes tid när jag såg dessa små liv sjunga i samma kyrka, på samma scen, samma sånger som jag gjorde i 6 års tid. jag flyttades tillbaka typ 12 år i tiden och mindes ALLT. varenda sång. det nervösa pirret i magen precis innan det var dags att gå in. oron över att råka sätta eld på mig själv eller någon annan. den enorma känslan när alla klämde i från tårna och stämmorna satt som en smäck. den känslan. wow. älskade det. och saknar det. vill vara 12 igen. fast ändå - nej förresten. men en sak är saker - när jag får små kids kommer jag tvinga dom att gå i mina fotspår - stå där i tomtedräkt och få sin mamma att snyfta och böla av stolthet. okej tvinga är ett starkt ord men jag kommer starkt att uppmuntra detta. mycket STARKT.

Håhåjaja, man kan ju bli tårögd för mindre.

Jag och Elina satt där och nickade igenkännande mot varandra med tårar i ögonen. 

Innan konserten laddade vi upp med burgare på en mysig irländsk bar där även Ragnfeldt i egen hög person satt och mumsade i lugnan ro, omgiven av livvakter. lite otippat sådära men å andra sidan, alla gillar väl bra burgare.