SISTA KALMARMINNENA

Det oändliga flyttkaoset och svordomarna över hur mycket saker två små människor kan samla på sig på några år.

Avskedsfikan bakom disken med mina FINA roliga och underbara kollegor på lilla apoteket, men även på det stora. Kunde jag skulle jag öppna apotek i Stockholm och tvångsflytta er alla dit bums.

Alltså dessa tjejer, får typ längt-hugg i hjärtat redan, fina FINA Linda och Angelica. Så mycket vi skrattat denna sommar vetetusan om man egentligen FÅR skratta på ett arbete, men vi var ett så bra team, som denna härliga eftermiddag när vi var kreativa och skyltade om lite. och kom fram till att Doris är en flodhäst.
Åhå :´)
Blir alltid så förundrad över att precis när man tror att man fyllt kvoten för fina människor man fått in i sitt liv så får det alltid plats för fler.

Hallelulja moment var att efter månader i dessa nedtrampade och minst sagt odör-dödande  sulor få slänga dom all världens väg. Var glada för att lukt-bilder ej är uppfunna än. just saying.

Farväl av stamhaket.

Farväl, eller snarare vi-ses-snart-igen-hej-då till min absoluta Kalmarguldklimp. Älskade vän, Johannipannisen, tack för alla galna fina minnen <3 nbsp="nbsp">
Michigan & Läppen forever and ever and ever ;-)

Sista kvällen spenderades med våra favoritmänniskor, Joel och Malin. Mat och vin som slutade med matkoma i soffan. 

Bland annat satte vi tänderna i denna gudsgåva i form av blåbärs-choklad-cheescake. Skulle jag bara få äta en sak resten av livet skulle det vara denna. 

Så var det dags att ta farväl av Kalmarriket, staden som gett mig så mycket. Dans, skratt, tokiga minnen och kvällar, fest och musik, hav, tentaångest, lycka och glädje, men framförallt vänner för livet och ljuv kärlek i form av denna chokladpralin som jag nu kallar min.
Jag hoppas innerligt att jag minns mina minnen väl och kan plocka fram dom en dag på ålderdomshemmet och avnjuta dom på repeat.
Tack Kalmar för 4 underbara år.
Tack.