FÖRSTA FLYGTUREN ENSAM

Jösses vad mitt stora storasysterhjärta bankade hårt när jag såg honom försvinna genom säkerhetsspärrarna alldeles ensam. Jag stog på tå för att följa honom med blicken så länge som möjligt och sprang sen till fönstret för att hålla honom under uppsikt och vinka hysteriskt när han gick med väskan slängd över axeln mot planet som skulle flyga honom hem till Stockholm igen. bara sådär, lätt som en plätt, som att han aldrig gjort annat. Jag fick bita mig i läppen för att inte stora krokodiltårar skulle släppas lösa, tänk vad stor och cool och liten och modig han är min lillebror stog jag där och tänkte med gråten i halsen.


Åhå, jag kommer bli den största hönsmamman på denna jord när den dagen väl är kommen, mina barn kommer aldrig få vara ifred, jag kommer bli en sån förjävlig jobbig morsa som är efter de som en hök och tjatar och gnatar och aldrig lämnar de ifred och som vill veta varenda tanke och känsla de bär på. tja, sen dör jag väl säkert i förtid av oro också.