Ni vet såna dära dagar när allt känns lite grått och lågt. man känner sig några våningar under alla andra, zombitrött, genomskinlig och lite halvt meningslös.
Då. det är då den där lilla extra påminnelsen behövs om att man faktiskt inte är så grå som man känner sig. att man faktiskt duger och att den där känslan snart går över.
Idag när jag kom hem från skolan och bara ville gräva ner mig långt under täcket låg där ett brev och väntade på mig vid dörren. ett brev med ett stort rött hjärta och mitt namn på.
Jag öppnade och tårarna sprutade tills jag inte längre såg vad jag läste. det kunde inte kommit mer lägligt och orden gick rakt in i hjärtat. min älskade, fina, poetiska, underbara tvillingsjäl som känner mig utan och innan. jag slutar aldrig förvånas.
VAD skulle jag göra utan dig? lyckliga lyckliga mig som har en vän som dig.
Du och ja, Lajch - jag släpper dig aldrig!
du och jag Majch <3 for ever and ever
SvaraRadera