Min kära Johannavän utsatte mig för lite KBT igår (för det är väl så det heter när man hej vilt kastas in i den situation man är allra mest rädd för?) Hon hade sin livs levande hund hemma hos sig och jag hamnade öga mot öga med den. öga mot hundöga!! adrenalinet pumpade och det var en skräckinjagande-glädje upplevelse på en och samma gång. jävlar vilken kick!
sen såg hon på mig med sina gigantiska bruna ögon och jag tänkte att någon med så vackra ögon måste ju vara av det goda slaget.
och det visade sig stämma. titta bara så kärvänligt. även om hundstackarn var lite skeptisk till mina humörsvägningar. från skrikhysterisk till bäbisgullande liksom. 
Snipp snapp snut
så blev vi vänner tillslut.
naaaawww...
SvaraRaderaber om ursäkt för chock-hundträningen :P men, det verkade ju gett lite resultat iaf, duktiga michpich ^^