Mini-weekend i dom skånska skogarna med släktkalas, grill, kubb och sång. det var inte min släkt dock. vi har väl aldrig varit så skånska av oss. men det fanns faktiskt en till förvirrad stockholmare på plats så jag var inte helt ensam om att önska att jag hade en tolk emellanåt. det är bra att man kommer undan med ett leende eller två ibland.
mysigt var det i allafall, inte minst på avstickaren förbi Åhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar