Lika jobbigt som det är när man väl är där ute och flåsar, högröd med vallningar upp över öronen och undrar varför i helvete man inte stannade hemma, lika underbart skönt är det efteråt när man lägger sig raklång på golvet och känner kroppen sakta svalna till sin normala temperatur.

Dessutom har jag funnit ett botemedel som räddar mig när min värsta fiende Mr Håll börjar krampa i sidan. då är han där, min spetsige lilla pinne, och skär så snällt in i handen på tills jag glömmer allt vad kramp heter.

och med "Survivor" på högsta volym är jag helt enkelt oslagbar. i allafall sisådär 10 minuter.

I'm a survivor ,
I'm not gonna give up,
I'm not gon' stop,
I'm gonna work harder

Survivor

//Destiny´s Child