- Kommer jag bli blind nu? frågade jag desperat min optiker när han bekymrat tittade mig i ögonen och frågade om jag eller någon i min släkt lider av någon sjukdom.
- Nej, inte mer än förkylningar och sånt.
- Konstigt, du har verkligen fått väldigt försämrad syn på kort tid.
För en sekund fick jag en bild av mig själv virrandes runt i min egen lilla värld med en blindkäpp.

Den bilden blev som tur var inte så långvarig för med nya starka linser isatta kom jag ur dimman och insåg att jag glömt hur bra det känns att se klart. alla kanter och hörn och färger och ansikten är så....tydliga!
Jag tog en lång omväg hem. gick i min egna lilla värld, dock utan blindkäpp, och såg saker jag inte sett på länge, små grenar på träden och separata lampor i granen istället för ett hopkok av färger. Jag gick runt och kände mig som ett barn som för första gången gick utanför dörren och tänkte att det här med att se verkligen inte är så dumt.