Det är snö i Stockholm. riktig vinter kan jag meddela. och jag åkte hit i...?
Tygskor, nylonstrumpbyxor och vårjacka.
-förvånad? nej.
Redan uppifrån himlen såg jag ett vitt täcke av snö där nere på marken och tänkte att, nej nej neeej inte nu igen, för guds skull vänd om, jag är inte redo, jag ångrar mig!
.

Jag borde väl sova. klockan är alldeles för mycket och jag kom just hem. om 6 timmar ska jag sitta på föreläsning. pigg och glad som en kexchoklad.
Men istället sätter jag mig och börjar... sticka! jag har aldrig i mitt liv stickat förut. men precis nu, klockan ett på natten en vanlig tisdag känns det helt plötsligt som en väldigt bra ide.

Hört på kåren.

- Vet du, jag fick precis en kyss av snyggingen där borta!
- wow kul för dig...verkligen.. själv fick jag mig precis en rejäl fläskläpp av glasflaskan här i min hand.

Bitterhet när den är som bäst.

.

Du kommer hem sent en natt, fullkomligt vrålhungrig efter flera timmars dansande, vad gör du?

Jag plockade i allafall fram smör, ost och hårdbröd. slängde i mig halva mackan, la ner den på diskbänken och upptäcker till min stora förskräckelse hur en massa underliga kryp med vingar kravlar runt min goda macka.
- konstigt...var kan dem komma ifrån, det kan väl inte vara så att....?
vänder på mackan. jo mycket riktigt. fullsatt med mjölbaggar. fullsatt. kryllande. svarta vingvarelser överallt.

FYYYY FAAAAN VAD VIDRIGT!

det måste betyda att dem som bäst myser in sig i min magsäck, just i detta ögonblick. paniik! vatten! döda! spy? hinner det flyga genom min skalle innan jag hysteriskt börjar hinkade i mig vatten för att dränka dem små monstrena i min mage. illamående och inte det minsta hungrig längre lovade jag sen mig själv att att aldrig aldrig mer äta eller ens se åt något som kommer ifrån vårt gemensamma skafferi igen. aldrig.


.

-Vad fan ska jag ha på mig?
- Äh ta nåt bara, du har ju massa snyggt! den stora frågan är vad fan jag ska ha på mig?!

Såhär brukar det låta. väldigt ofta.

Undra om killar har samma dilemma slog det mig en dag.

Sen såg jag den här reklamen och fick svaret.

.

Ikväll är det kåröppning och förfest i världens bästa korridor.

och här ligger jag och slappar.

- mot garderoben. i galopp!

.

Hört på föreläsningen idag:

"...bla bla...post-translationell betyder att förändringen sker efter syntesen...post betyder ju som ni säkert alla vet efter...."

- Pssst...Micha, hörde du?! Du som jobbat på post-en! där fick vi svaret!
- svaret...?
- Ja, på varför du är lite, du vet... efter oss andra!

tack och bock på den.
.

Det finns många fördelar med att bo i en liten stad.
Något av det bästa är att det inte försvinner en massa spilltid till att ta sig överallt.

Allt ligger nära till hands. Inga tjocka kläder behövs byltas på när man ska ut eftersom man ändå befinner sig inne på ett rykande hett dansgolv inom några få minuter. Inga försenade tåg, inställda bussar, långa slaskiga vägar och köer till skitdyra ställen.
Sa jag att skolan ligger mitt över vägen?

Två minuter innan vi börjar ger jag mig av, sjunker ner längst bak i föreläsningssalen, myser in mig i den stora halsduken och smuttar på mitt morgonte. Det kallar jag livskvalitet i vardagen det. jag inser verkligen hur bra jag har det. och även hur lat jag blivit.

Väl hemma i Stockholm igen känns det som ett heldagsprojekt bara att ta sig in till stora staden och fika. och nattbussen hem från krogen?
- Orka! som min lillebror skulle uttrycka det.


Nej småstäder har sannerligen sina fördelar. och nackdelar. men det gott folk, det är en helt annan historia ;)

.

- Jag behöver en förändring.
- Då vet jag! Prova dem där limegröna sugrören som ingen nånsin väljer idag istället för dem vanliga rosa?

Sagt och gjort. Det blev ett limegrönt sugrör den dagen och jag riktigt kände vilken liten rebell jag är.

- Kommer jag bli blind nu? frågade jag desperat min optiker när han bekymrat tittade mig i ögonen och frågade om jag eller någon i min släkt lider av någon sjukdom.
- Nej, inte mer än förkylningar och sånt.
- Konstigt, du har verkligen fått väldigt försämrad syn på kort tid.
För en sekund fick jag en bild av mig själv virrandes runt i min egen lilla värld med en blindkäpp.

Den bilden blev som tur var inte så långvarig för med nya starka linser isatta kom jag ur dimman och insåg att jag glömt hur bra det känns att se klart. alla kanter och hörn och färger och ansikten är så....tydliga!
Jag tog en lång omväg hem. gick i min egna lilla värld, dock utan blindkäpp, och såg saker jag inte sett på länge, små grenar på träden och separata lampor i granen istället för ett hopkok av färger. Jag gick runt och kände mig som ett barn som för första gången gick utanför dörren och tänkte att det här med att se verkligen inte är så dumt.

Som Columbus

Är det normalt att vakna klockan halv 8 en ledig dag och ha spotifyabstinens?
jag vet inte jag. men så började min dag.
Det finns så mycket bra musik! en hel värld där ute som bara väntar på att bli upptäckt.
Nu förstår jag hur Columbus kände sig.

http://open.spotify.com/user/micha_86/playlist/2GsBewRlZGxzxIp0YVPUE7