KOMMER HEM EFTER 11 TIMMARS 

JOBB OCH HITTAR DETTA 

Tobben jobbar natt och då blir det lätt så att vi inte hinner ses när jag jobbat sen kväll, men jag älskar att han lämnar små spår. På senaste tiden har det blivit ganska mycket såna här spår. det är dom allra allra bästa! blir liksom tårögd av synen och
det finns inget som distraherar mitt trötta humör som just det :-)))))

MOT LÖRDAGSJOBB

....men hade hellre legat kvar i sängen i cirka 15 timmar till känns det som.

Hoppas lillplutten i magen kan sova vidare i alla fall, eller kan dom ens sova och vara vakna när dom är så små? dom kanske bara...är än så länge?

Det är iallafall så jäkla coolt att tänka att den där lilla krabaten är med mig, i mig och växer hela tiden och får näring genom den där lillalilla navelsträngen vi såg på skärmen (kan hända att någon (kanske jag) ropade rakt ut "titta jag hade rätt, det är en kille!" vid åsynen och att barnmorskan fick rätta mina bristande anatomikunskaper...).

Jag kommer på mig själv på jobbet med att tänka "undra om han står på huvudet där inne nu igen". och fantiserar om framtida uppfinningar då det säkert kommer finnas nån cool mekapär att fästa på magen så att man kan se in till bebin hela tiden *drömmen just nu*

Ja ni förstår, det är sånt här som drygt 97 % av min tankekraft går åt till just nu, sorry men det kommer nog speglas här i lill-bloggen en, hehe, "hel del".

LIKA KONSTIGT VARJE MORGON

Va?! ska JAG ta dom här?

Det känns ibland som att jag bara drömt alltihop under natten, att det är för bra för att vara sant.

Jag blir så glad av att se den här lilla burken varje morgon, som en påminnelse till min knasiga hjärna som fortfarande inte riktigt kan tro på det.

Men jag har ju en liten liten bebis i magen!

Det är ju sant.

Nu har jag ju sett det med egna ögon och allt :)

Men ändå.

Undra när det börjar kännas verkligt?

VECKA 15

....och ingen mage i syne hur mycket jag än putar haha.

Eller, kanske litelite? 

Försöker få Tobben att säga att det syns men han är tveksam.

Enligt barnmorskan så ligger bebin långt in, nära min ryggrad och växer. Nåja, där kan han ju inte ligga och trycka hur länge som helst tänker jag.

Alltså det är så jäkla OVERKLIGT det här.

Är JAG gravid liksom?! 

AHHHHHH *overklighetschock*

VI SKA BLI TRE!!!!!!!!

Har vetat sen i januari och bara velat skrika ut till hela världens cirka varenda sekund men nu så,

VI SKA BLI EN TRIOOOOO!!!!!

Jag + Tobbe + en bebis! VÅR BEBIS!

en tredje familjemedlem växer i min mage just i denna stund och det byggs liksom kroppsdelar och skapas nervbanor åt en helt ny liten person!!!!!

det är så STORT.

en bit av min älskade Tobb och så en bit av mig. det är MAGI!!! 

Vi fick se lillen idag, och den lilla rackarungen ville prompt bara stå på huvudet som ni ser och sprattla vilt med benen i luften. det blir nog en liten yogis det där som redan gör bättre huvudstående än sin mamma. jag ville bara hoppa in i skärmen och pussa på den, så himla himla söt.

Undersökningen skulle tagit 10 min men vi fick stanna tills dom stängde, ca 1,5 timme, men inte oss emot hehe, vi var helt betagna av det vi fick se på skärmen. 

Allt var så fint; nästippen, ryggraden, fingrarna och tårna, hjärnhalvorna och hjärtat som slog, det var verkligen en liten människa i miniatyr som rörde sig där inne.

Men en envis en!

Jag fick hoppa runt i korridorerna, göra jämfotahopp, dricka massa saft, kissa och trixa, men bebin trivdes bra på huvudet och hade ingen lust att göra som vi ville.

Fick sen vila en stund och så kom en läkare och skulle göra ett nytt försök att mäta nacken och efter mycket trix och buffande på magen så la rackarungen sig liiiite på sned till slut så att vi fick ett mått. 

Både barnmorskan och läkaren tackade för vårat tålamod och sa att det är väldigt ovanligt med SÅ envisa små liv och att det nog kommer bli något alldeles speciellt av denna och gå långt här i livet. Åh :´)

Jag är så löjligt stolt över vår lilla mini, för 3 veckor sen var den bara 3 cm och på tok för liten för att mäta nacken på och nu har den spurtat och blivit hela 8 cm. Bravo bebis!

Går på moln nu och kan inte sluta le och skratta och ja, jag spricker nog snart.

Håll nu tummarna för det här lilla livet är ni snälla :-)

 STOR DAG IDAG

Fjärilar och pirr i hela magen.
Håll en tumme,
så berättar jag mer sen.

SÖNDAGSHÄNG MED FAVVOBEBIN

Jag kunde inte hålla mig mer än en vecka ifrån den här gullungen innan abstinensen blev för stor så jag hoppade på bussen och hängde hos världens mysigaste familj hela dagen.

Jag hade med mig rester av kladdkakan till oss och ett par coola mini-brillor till Tyra. så nu är hon redo att glassa runt på vårens alla picknicks.

Ni ser ju hur hon gillade dom :)

Den här känslan!!!!!!!!!!!

Mysigaste någonsin!!!!!!!

och väldigt beroendeframkallande.

Tyra - Coolaste Bebin i stan.

VÄRLDENS BÄSTA KLADDKAKEBAKARE, 

I MITT KÖK!

Åh, dessa :´)
Önskar att vi bodde lika nära varandra som under Viby-Norrviken-tiden när vi bakade kladdkaka var och varannan kväll och sprang över till varandra på 10 min. sån himla lyx det var!
Igår var dom här och gjorde mig sällskap i mjukbrallorna med kladdkaka, glass, dipp och massa gott.
Älskar hur vi hoppar från saker som hände för cirka 15 år sen till något som hände typ, igår när vi pratar. underbar blandning!
Finaste Elvis och Becci!

COMEBACK! MED BLANDAD KOMPOTT!

Sen sist (när var det ens? en månad sen? två? ...) har jag och Tobb varit i Växjö och Kalmar för att hälsa på lite i gamla livet. Jag har inte varit där sen dagen vi flyttade för 2,5 år sen. det bubblade upp en hel massa nostalgi-känslor kan jag lova och det kändes som att ja, nu är jag hemma igen.

 Ätit brunch i nåt slags IOGT-hus. vid vattnet. i solen. en söndagsmorgon som de mini-pensionärer vi är, så himla mysigt att träffa Malin hur som helst, saknar henne sååå. 
och juste, våfflor, vilken uppenbarelse, varför äter man inte det oftare höll vi båda med. varför inte typ varje dag?

Drabbades sen av svår våffelkoma och kom på varför man inte äter det till frukost. varje dag.

Gick runt Växjösjön och hittade en diskokula i vattnet.

Tja, varför inte liksom.

Har varit hemma också och hängt med denna miniperson som på en gång blev en favoritperson. Världens på riktigt sötaste bebi. snacka om kärlek vid första ögonkastet. sötaste lilla Tyrisen, det första jag utbrast när jag såg henne var, HON ÄR JU BEDÅRANDE!!! hur ofta använder man det ordet liksom?

då förstår ni hur fin hon är.

Blir bara så varm i hjärtat av denna bild :´)

På vårens (hittills) finaste dag fixade vi Tyras första picknick. Hon fick ligga i mitten av filten så att alla kunde se henne, det gick liksom inte att slita blicken.

Himla mysigt med en ny liten person i gänget.

 :)