Hej dåååå Huset....

....och alla eviga inflyttningsfester som aldrig tog slut, bara för att det var så roligt att bo så nära varandra och få springa runt i korridorerna i vårat eget lustiga hus med oupptäckta vrår och trappor och dörrar överallt som bara måste utforskas. lite kollokänsla var det allt. som att vi var en stor familj.


Och alla filmkvällar. och kräftskivan. och födelsedagskalasen och hissen som var så stor att det gick att gömma hela festen i den när störningsjouren kom och takterassen där man kunde stå och se ut över vattnet och kika på stjärnorna och filosofera sig bort. och lussebaket som slutade i mjölkrig, alla söndehoppade soffor och öppna dörrar, och hyresvärden som försökte hålla ordning på oss och så alla rykten om att gamlingarna som bodde där innan oss spökade runt i korridorerna som vi nu sprang och spillde vin i. Brandalarmet som tvingade ut oss när som helst på dygnets 24-timmar, i allafall de 20 första gångerna. och brandbilarna som körde i skyttetrafik bara för att konstatera att det var någon som kokat vatten. Första snön när alla sprang ut i lyckorus och började göra snöänglar mitt i natten och lekplatsen som blev den givna efterfestplatsen.


Hela livet var verkligen en fest.


Det var tider det.



"Men det är det fortfarande", påminnde mig min kära sambo mig om, "med eller utan lyan i Edsberg". det var liksom bara startskottet.



Partyhissen




Ja, det är sant, ingen fest utan en rejäl förfest.


Har ni fest eller?

Skååååål!

Lussebaket - innan det spårade ut....

Kvällens födelsedagsbarn

.

Det verkade som en väldigt bra idé att kollade in
byggnationen av dagiset under oss. enda tills larmet gick.

Finmiddag med långbord.

Korridorsfix a la 5:e våningen.

510:an forever!

.

Man skulle väl kunna säga att jag och soffan har blivit rätt tajta på sista tiden. lite väl tajta. inte mycket utrymme för spring och flås där inte. mer än det jag flåsar mig fram mellan soffan och sängen det vill säga. inte riktigt så illa. men inte heller långt ifrån.

Plötsligt bara händer det, har jag hört. och idag hände det för mig. Rörelsen var total. Benen blev så glada att dom reagerade med att dra ut mig ut på en springrunda efter simningen av bara farten. Vad hände där? Jag tror det var semlan som jag hann få i mig däremellan som gav allt detta spring i benen.

Fram svischade vi, pensionärssvischade, jag och mina medjoggare. förbi alla våra stamställen. godisaffären. Maxi. pizzerian. Svettolgas. On and on.

Springandes. eller ja joggandes. lunkandes. det vill säga dom meterna jag inte haltade fram dubbelvikt av all håll.

.

.

Om jag tränar? Ha, OM jag gör!

.

.

Till Anna och Therese

.

Kom vi visar dom att det e vi,

men det visste alla redan.

.// Familjen

"Det här hade ALDRIG hänt i mina converse!"

Jag visste väl att fallet skulle komma tillslut.
det finns en anledning till att människan skapades med platta fötter.

nu jäklar ska jag minsann vara så där piffig och kvinnlig som mina snygga vänner tänkte jag. på med klackarna. och så lite vin och lekar och charader på det.

Mitt i ett förbrilt försök att få mina lagkamrater att förstå att det jag illustrerade med flaxade armar samtidigt som jag sträckte mig mot himlen var "hög talltopp" började jag svaja. och dom jäkla pinnarna under fötterna ville inte samarbeta med fötterna eller resten av mitt balanssinne för fem öre.

Pladask. från hög ståtlig talltopp till platt pannkaka. med skrapade knän och blåmärken lite överallt som resultat fanns det bara en sak att säga.

ALDRIG MER KLACKAR!

.

Igår spelade mitt favoritband i Stockholm.

.

Shout out louds.

.

Och jag frågar mig aningens bitters varför jag valde

att bosätta mig 40 mil därifrån?

.

You are just like your mother,

I'm just the same as the others.

Do you believe everything they write

in all those magazines?

.

Stay out of love until you're ready,

stay out of it 'cause it scares you.

.

You'll still find your love outside the public library.

//Impossible

- Shout out louds

Mina vänner fick mig att se Twilight igår. det var tydligen nåt stort med den. jag kan tyvärr inte säga något om dom mest spännande scenerna eftersom jag inte riktigt kan påstå att jag såg dom. men kudden var fin. och kärleksscenerna romantiska.

På helspänn öppnade jag försiktigt försiktigt dörren och klev in. hallå? inget svar.
okej det verkar lugnt så här långt.


Garderoben. soffan. sängen. duschen. köksskåpen. done. inga vampyrer.


Ingen panik. inga tankar som spann iväg och fick mig att tro att en mördare när som helst skulle springa in med en kniv. inget sånt.

Jag var helt enkelt lite för cool för att allt skulle stå rätt till.

02.42. vaknar kallsvettig. det är en vampyr i ugnen. jag är fullkomligt övertygad. det ÄR en vampyr i ugnen. klarvaken. fortfarande övertygad. jag kommer att dö. Klart den gömt dig i ugnen, fan fan fan hur hur HUR kunde jag glömma att kolla ugnen?!!!

A-Punk

// Vampire Weekend

Vinter över ån

.

.j

JAG

...

.

ÄLSKAR

.

KIRUNAAAAAA!!!

<3

.

- Vinter över ån -

.

.

.

Hur fasiken ska jag kunna lära mig alla dessa aminosyror
och deras kemiska struktur till IMORGON?!

GAH!

.

Jo nu ska jag berätta för er.

Man får sänka det till sin egen nivå. och min nivå blev att leka mingelleken. Tänk att man är på en fest med främmande människor, man minglar runt, skålar, pratar på lite ytligt och lägger märke till någonting utmärkande för just den här intressanta personen. i bästa fall minns man även dennes namn. med fördel det rätta namnet.

Lite romantik blandat med skandaler - låter precis som min helg!

.

.

Idag fick vi lära oss något mycket viktigt på föreläsningen.

.

.

Hur hungrig man än är, och hur färgglatt det än ser ut så

måste man tydligen försöka låta bli.

.

"Annars kan det lätt bli en dålig vana".

.

.

KIRUNAAAAAA

Nu är det äntligen dags!!!
Jag sticker till Kiruna. Sveriges kanske norraste stad. och kallaste. och snöigaste. och allra allra underbaraste för där bor min bästaste vän.

LISA HERE I COME!

Jag har varit vilsen, Lisa

//Parken

.

.

Familjen cirkus påväg.

Igår fick jag följa med Fröken Lilja och Fröken Norrland på äventyr utanför den gräns jag normalt brukar hålla mig inom. alltså bortom Maxi, och redan där kändes ju allt lite spännande.

Bikupan hette målet. vilket ställe! vilken rea! jag har nog aldrig sett så många porslinshundar och pälsvästar på ett och samma ställe förut.

En timme senare kom vi utdragandes på fyra finfina stolar som var så billiga att det faktiskt kändes värt att transportera dom hela vägen hem genom stan i snålblåsten. till lyan.

fast lya låter så... litet. palats är nog en mer korrekt beskrivning. jag menar deras lägenhet har ett tresiffrigt kvadrattal, bara det säger ju en hel del.

.

.
The Celebrellas

I ett års tid har vi varit dom mest trogna anhängarna. Lördag efter lördag kan man hitta oss där, längst fram, taggade och med en perfekt blandning av lycka och vin i kroppen, skrålande högst i varje låt, studsande mest frenetiskt och en och annan öl har nog fått offra livet när vi turats om att vara odrägliga och hänga långt över dj-båset och skrika att:

"HÅÅÅÅKAN, vi vill önska HÅÅÅÅKAN!"

Lilla dansgolvet. Sicket litet paradis. bara den bästa musiken. inte sån där läskig dunka-dunka-dance-musik som spelas ute på stora inte. festivalfeeling mellan fyra väggar skulle jag kalla det.

Men just den här härliga Halloweenkvällen var det annorlunda.

Det var jag och mina glitter och glamor pinglor som stog på andra sidan dj-båset med hundratals skivor på våran sida och bara njöt. njööööööt av att få spela alla våra favvolåtar och röja gärnet. ikväll var det folk som fick komma till oss och vara odrägliga och spilla öl över alla skivor och jag fullkomligt älskade det!

låt mig stå där igen och igen och igen och igen!

Lyckorus rakt igenom.

Och resultatet:

Oh yeah!

Tillåt mig kalla det succe!!!

För när gastar och demoner, bananer och afrikaner, prinsessor och kanibaler dansar på borden, stolarna och överallt, svettas och hoppar, dansar och skrålar tillsammans till samma takt ja då finns det faktiskt inget annat ord.

- Och jag vill bara gå hem med dig -

.

.