På bibblan diskuteras allt annat än plugg i grupprummen:

- Micha är det inte dags att du byter status på kära facebook snart?? från singel till i ett förhållande? det e väl verkligen på tiden?

- Ja jo det e det, men fatta vilken grej! skulle jag liksom? sidan kommer ju få helfnatt och krascha i ren chock!

Mycket riktigt.
Oj! någonting måste ha gått fel, var god försök igen senare!

- Där ser ni! Inte ens datorn kan tro att det verkligen är sant.

Jag tänkte vara smart och slå två flugor i en smäll när jag väl var hemma. Den ena flugan bestod av shopping och den andra av min lillebror.
Jag är så fruktansvärt effektiv tänkte jag när vi hoppade på pendeln in mot söder och saluhallarna med världens godaste vegetariska mat. så långt var vi överrens. sen gick våra planer isär. jag ville gå i affärer. vad Max ville var mer oklart men gå i affärer gillade han inte.

godis. glass. kakor. ingenting hjälpte.

- "Men Max, 5 minuter till, tänk på att storasyster bor i en jätteliten stad nu, det här är nästan som, som... som julafton!

tänk julafton så förstår du!"

Helgens sommarvärme toppades av lördagens fest. inflyttningsfest.
Poff sa det så var (nästan) hela klassen på plats och den lilla ettan fylld uppåt väggarna. Brunbrända och partysnygga. Vin, musik, värme och fest!
När folket droppade av åkte gitarren fram och genast blev allt ännu bättre. Winnerbäck och Halleluljah hela natten och jag ville aldrig gå hem. såklart. Till slut blev det i allafall dags och jag cyklade hem med ett leende på läpparna. Musik, det finns inget bättre än musik. speciellt inte gitarrmusik. sent på natten. med härligt folk. och världens finaste låtar.

Trubaduren.

.

Idag fyller Anna år. men inte vilken av alla världens Annor som helst, utan min Anna. och inte nog med att hon fyller år, hon väljer att göra det på världens vackraste dag också! Sol och blå himmel är bara förnamnet.


Eftersom det är så fiffigt att vi bor i samma hus numera alla tre så sprang jag först ner från min våning till Therese på sin våning och sen vidare ner till Anna på hennes nyinflyttade våning och åt brownies till frukost tillsammans. med fönstret på vid gavel. jag gillar såna frukostar och jag gillar att intala mig själv att jag inte har ett dugg att plugga. och bara njuta. och strosa runt i solen utan ett problem i världen.
Nyss åt vi picnic nere vid vattnet med mat från nya salladsbaren. fast den är säkert inte alls ny förresten.
Kan inte livet alltid kännas så här lätt?

Till dig Anna.

.

På telefonen:

-Jag har bakat blåbärspaj, du vet den som du tycker så mycket om!
-Åhhhhhhhh, var du tvungen att säga det?? Nu vattnas det i munnen så att jag nästan drägglar ju.

Igår kom den med posten. inlindad och färdig att äta.
Har jag inte världens underbaraste mamma så säg.

Igår, en helt vanlig tisdag skulle jag och min kära vän ta en liten kvällspromenad i den sköna kvällsluften och till våran stora förvåning var vi inte dem enda. någonting var annorlunda. det såg inte ut som att en atombomb slagit ner och uttrotat allt liv i stan.
Nej det var människor ute!

"Wow vilken grej!"
" det känns inte längre som att vi är dem enda som missat larmet om att stanna inne och låsa alla fönster och dörrar om oss."
"det måste vara något i luften ikväll..."
"och titta DÄR, dem har öppnat uteserveringen!"
"åh! vad mysigt, ska vi....?"
"Jaaaaaaaaa! "

Så där satt vi en helt vanlig tisdagkväll i varsin utesoffa och smuttade på varsin öl och cider och med ens kändes det som att vi lämnat lilla kalmar för en stund och befann oss i en främmande exotisk stad långt ifrån allt vad småländska och kroppkakor heter. det till och med luktade annorlunda. mer utomlands på nåt sätt. nästan lite exotiskt.

.